Det första jag tänker när jag tänker kollektivtrafik: stressade människor.
Ställ dig på en tågstation och du ser fler springande människor än i en fotbollsmatch (iaf om Zlatan spelar). Det är för mig OK. Spring och se dumma ut om ni vill. Så gör jag med. För att hinna med att kliva PÅ rätt tåg eller buss.
Det som däremot stör mig nå så otroligt är hur stressade folk är att komma AV skiten. Alltså. Jag har testat. Du kan sitta nästan var som helst i tåget/bussen och du hinner ändå stå och vänta på att dörrarna ska gå upp. Du behöver inte stressa för att gå av. Jag vet två fall där någon gjort sig illa av att ställa sig upp för tidigt på bussen. Jag har aldrig hört talas om någon som inte hunnit av den.
Tro bara inte att denna irritation har med din egen säkerhet att göra. Det här har liksom nått kulmen sedan jag stukade foten för knappt tre veckor sen (som faktiskt sammanföll med att jag började pendla). Oftast känner jag inget i den men jag har fortfarande problem med balansen. Det betyder att jag VÄGRAR ställa mig upp för den som sitter innanför mig, innan bussen har stannat. Personen blir irriterad och stressad, men varje gång det händer har jag kollat efter mänskan i fråga och ja, den har alltid fått stå och vänta på dörrarna ändå.
Så ja. OBEY!
Det här med reklamer med påhittiga barn. Typ Oscars bio (Viasat) och den där med ungen i Darth Vader-dräkt som försöker få saker att flytta på sig och till slut får bilen att blinka, men nä det är pappa som står med bilnyckeln i fönstret och blippar.
Jag har nåt att säga om detta.
ÅHHHHHHHHHHH!!!!!!!!
I mig blir det så fel när vuxna skriver manus om vad ett barn skulle hitta på som är sådär supergulligt och så som barn gör. Det är så töntigt, eftersom det för mig är helt uppenbart att det inte är ett barn som har kommit på det där. Det är liksom för uttänkt, för gulligt, för orealistiskt.
Sen varför det stör mig så mycket eftersom all reklam egentligen är sådär konstlad vet jag inte. Nåt med att man försöker kolonalisera barnvärlden för vuxenvärldens vinning? Om jag bara ska kasta ur mig nåt liksom.
