Liksom jag

 

Jag ska börja referera till mig själv som kattkvinnan. Eller kattexperten.

 

Min erfarenhet av katter är ringa, och ja jag måste erkänna att framtills i söndags när vi fick låna Axel-katten så har jag tänkt att katter är hemska odjur. Axel är speciell. Han är söt, gullig, smart och knäpp. (Alla andra katter är lömska bedragare.) 

 

Nåväl. Det var inte för att jag numer har fattat tycke för en katt som jag ska kalla mig kattexpert. Det beror på att jag helt enkelt har talang för kattlek. Dagen har ju, som tidigare nämnt, spenderats med att leka "leta katten". Varierande resultat, måste jag erkänna. Han är klurig Axel. Nu såhär på kvällskvisten har jag emellertid funnit ytterligare en rolig lek (som också jag kan uppskatta).

Det går till såhär: kombinera "dra i ett snöre med en tygbit på"-leken och "fingret under täcket"-leken (obs, ej något snuskigt). Det blir: "dra i ett snöre med tygbit på under täcket"-leken. Garanterad succe. Både jag och Axel var hänförda. En av oss skrattade högt! 

Prova gärna, men kom ihåg vem som kom på det först! 

 

 

Jag tror att jag ska köra igång igen. Jag tror liksom att jag "fått feeling" (<--- bra uttryck som jag aldrig fattade när det var inne, men som jag fått förklarat för mig idag).